Hur är det fysiskt möjligt att bränna ut sig?

Vad är det som händer egentligen, vad är det som gör att vi kan driva oss så långt som till utmattning?

Många pratar om att de som drabbas ofta är ambitiösa, högpresterande personer med höga krav på sig själv. Många gånger mitt upp i karriären och samtidigt mitt i småbarnslivet. Eller mitt i studierna med flera extra jobb. Personer som går in i väggen har ofta svårt att säga nej till saker, de tar ofta hand om alla andra utom sig själva. Ja det där är garanterat sant, men hur är det möjligt att driva sig så hårt, vad är det som sker i kroppen?

Jo, vi har ju en riktigt fiffig kropp. Det är bara det att den är en väldigt gammal design. Vår genetiska design har inte ändrats på många många tusen år, typ 50-90 000 år. Däremot har vår miljö och omgivning gjort det, titta bara på vad som hänt sen vår farmor var barn eller varför inte vad som hänt sedan 2007 då den lilla manicken du troligtvis håller i din hand lanserades. En fantastiskt smart manick som kan hålla oss och våra hjärnor sysselsatta dygnet runt om vi tillåter den.

Men tillbaka till fiffiga kroppen nu. Vi har ett väldigt fiffigt stressystem, det är vår överlevnadsinstinkt. Alltså stress är en överlevnadsinstinkt. Det är tack vare att vi har ett väl fungerande stressystem som vi överlevt som ras. De gener som inte var så alerta när en björn kom lär ju inte ha överlevt och fört generna vidare…

Vi behöver inte gå så långt tillbaka i historien innan vi kan se att hotet då oftast var vilda djur. Det pratas om sabeltandade tigrar på savannen, här uppe i norden så var det kanske en björn som var hotet. Vi behövde både köttet och det varma skinnet för att överleva eller så gällde det att ta sig undan, springa för livet. Kroppen producerar stresshormoner och sätter oss i fight or flight läge. Den gör oss redo för att överleva.

Idag attackeras vi sällan av vilda djur men det händer ändå samma sak i vår kropp. Det är samma stressystem som slår på vid upplevda hot. På 50 000 år har det inte hänt så mycket med hjärnans signalsystem, nervsystemet. Det är samma design!

Vad är då hotet idag, fulla mailinkorgar? Öppna kontorslandskap? Den höga hyran? Den ständigt plingande pockande manicken jag pratade om innan? Med den kanske det kommer galna ideal att leva upp till? Logistiken kring att hinna lämna o hämta barn, jobba, handla, städa, träna och baka bullar till ungens hockeymatch? Jag tror att hotet idag är att vi alltid gör saker och aldrig bara är. Det är ju rätt ofta vi konstaterar att dygnet har för få timmar! Stenåldersmänniskan vilade ju högst troligen då hon sprungit undan björnen, hon drog ju knappast ut i skogen och letade upp en till björn att springa ifrån, och en till och en till? Hon förstod antagligen att hon måste vila emellan för att kunna springa ifrån nästa.

Så vad gör kroppen då när den upplever ett hot, en björn eller 600 obesvarade mail?

Kroppen producerar stresshormoner. Låt oss börja med Adrenalin. Adrenalinet skärper våra sinnen, vi tänker snabbare och vi tycker det är kul. Det är Adrenalinet som snackar då vi säger – Det är positiv stress, -Jag älskar att ha mycket att göra, -Jag blir mycket effektivare då jag har mycket att göra, jag älskar att ha mycket på gång.
Poängen med detta hormon var att vi skulle våga attackera björnen och snabbt kunna tänka ut hur vi skulle överlista den. Adrenalin ger oss sköna kickar.

Nästa hormon är Noradrenalin. Detta hormon ligger bakom våra spända käkmuskler, onda axlar, trötta ryggar osv. Noradrenalinet spänner varje muskel i hela kroppen som svar på hotet, noradrenalinet gör oss redo för kamp eller flykt. Här smyger också en del av förklaringen till krånglande magar sig in. För att kunna spänna musklerna så behövs mera syre och det innebär i sin tur mera blod i musklerna. Kroppen omfördelar blodet och magen är en av platserna som får mindre, för om vi tänker logiskt så är det ju osannolikt att vi sätter oss och äter då vi ska slåss eller fly. Magen är alltså lågprio just nu i kroppen.

Däremot är det inte så säkert att vi känner så mycket av dessa spända onda muskler i det här läget, eftersom vi har ett tredje hormon också. Kortisol. Kortisol fungerar som en påse över medvetandet, det gör att vi inte tar in hela situationen. T.ex att vi inte tar in att björnen är jättestor och farlig eller att det inte är mänskligt att ha 3 jobb för att få vardagen att gå runt. Kortisolet är det som gör att en mamma lyckas lyfta ett tungt träd som fallit över hennes barn, eller som gör att en person med brutet ben lyckas gå och hämta hjälp.

Kortisol i höga doser är en anledning till att vi lyckas bränna ut oss. Vi uppfattar oss som starka och osårbara då vi har höga halter av kortisol, det är därför vi kan köra slut på oss. Utöver det så är kortisolet väldigt starkt för vår hjärna och påverkar hjärnans funktioner negativt. Det är sen länge känt att kortisol i höga doser under lång tid skadar hippocampus.

Till slut orkar inte ens stresshormonerna hålla igång oss och kraschen är ett faktum …

Detta är väldigt basic och en liten del av vad som händer vid stress. Min poäng med detta inlägg är att man som utmattad ska sluta klanka ner på sig själv. Jag undrade verkligen hur jag kunde missa att detta var på gång, hur jag kunde vara så blind att jag inte såg eller kände vad som höll på att hända? Varför bromsade jag inte i tid? I mina tidigare inlägg kan ni läsa om min krasch och när stresshormonerna drev mig vidare och vidare. En annan poäng är naturligtvis också att det inte är stressen som är farlig, det är bristen på återhämtning. Vi behöver som våra förfäder vila mellan björnarna.

Detta material ingår i stressrehab programmet jag håller, framtaget av Elisabeth Engqvist. Där kommer jag prata mycket mera om vad som händer i kroppen vid stress.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *