Vad gör vi då varningslampan lyser?

Skruvar du ur varningslampan så du slipper se den då den lyser rött ?

Min man har ett dataprogram som han kan ta bort de röda varningslamporna på instrumentpanelen i vår gamla bil. Så behandlar han dock inte vår nya bil, den skickas till verkstaden så fort en lampa tänds eller då det är dags enligt körda mil.

Så hur gör Vi med oss själva? Skruvar vi ur den röda lampan som säger att energin håller på att ta slut? Om vi inte ser problemet så finns det inte, eller?

Med smärta gör vi ofta så, smärtstillande piller och sen kan vi fortsätta. Lite smärtstillande mot huvudvärken så kan vi jobba lite till… Och det är helt okej, men vi måste vara medvetna om att skruva ur lampan på sin höjd bara tar bort symtomen, det tar inte bort anledningen, VARFÖR lyser lampan?

Jag förstår såhär i efterhand att jag skruvade ur lampa efter lampa i många många år innan jag kraschade. Jag hade ont lite här och där, tog Alvedon för att överhuvudtaget kunna sova då jag hade så ont i höfter. Jag gnällde om foglossning och höftont efter förlossningar och sängen var det fel på etc… (jag hade absolut foglossning, men det jag trodde var sviterna efter den i åratal efteråt tror jag inte längre var det). När jag senare stressade ner försvann det onda i höften utan att sängen bytts ut eller annan åtgärd vidtagit.

Lampan som lös rött i form av hjärtklappning åt jag betablockerare för.
Lampan som lös rött i form av ångest åt jag lugnande för osv…

Jag säger inte att det är ngt fel i det, men det är att skruva ur lampan, det är inte att ta tag i varför den lyser. Men ofta helt nödvändigt för att orka börja se varför den lyser!

Jag hade aldrig orkat gå till botten med alla varningslampor utan SSRI. Jag åt det i ett år, och på det året orkade jag ta tag i grunden till att det lös rött på min instrumentpanel.

Ibland är det omöjligt att göra ngt åt anledningen till att det lyser, t.ex svårt sjuka barn eller annan livssituation som inte går att påverka. Men kanske det går att hitta lite andrum nånstans, lite återhämtning även om grundproblemet just nu är det vi måste leva i?

Jag försöker behandla mig som maken behandlar nya bilen, med kärlek.

Det är svårt att se sina varningssignaler, varningslampor, då man är stressad. Mitt i ett stresspåslag gör kortisolet det i princip omöjligt att se, det är det som är hela poängen med stresshormonerna. Att vässa oss så att vi kör på, vi har ju en fara att eliminera. Kortisolet fungerar lite som en säck över vårt medvetande, detta kan du läsa mera om HÄR. Där beskrivs våra vanligaste stresshormoner och hur det är fysiskt möjligt att bara köra vidare och vidare, skruva ur lampa efter lampa utan att ens riktigt märka det.

Jag tror att de flesta som hittar in hit troligen känner igen sig, lamporna är urskruvade, och det är helt OK. Vi börjar sakta skruva i dem, en efter en. Det är så det måste få vara. Inga bannor på oss själva, utan kärleksfullt byta ut och skruva i lampor och proppar som gått. Det gör jag då jag yogar och promenerar i skogen.

Ta hand om dig, det är ALDRIG för sent.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *